Visserligen är det här en blogg,en blogg som läs av fler än mig. Men just nu tänkte jag bortse från er andra och bara skriva för att jag själv behöver det.

Just nu känner jag mig som en hemsk människa,en otroligt liten och elak själ. Men det är nog som Carro säger,att det inte handlar om just en dag-inte om just den dagen. Det handlar om alla dagar,alla dagar från då till nu!
Vad har jag för att sitta och grubbla över någonting som jag ändå är helt chanslös mot-det förflutna(?) Jag har ingenting för sitta och grubblar över mig själv och mitt handlade heller. Det bästa jag kan göra för mig,och inte för de som lever runt omkring mig är att göra det bästa av de som kommer.
Jag har inte alltid funnits där,jag har inte alltid varit på de platser som jag borde-inte med hela mig själv iaf.
Jag ställer mig därför själv frågan: Är det någonsin försent för att sörja,är det någonsin försent för att känna smärta och ligger jag då flera hundratusen mil efter eran sorg?


Ibland önskar jag att jag vore mer som dig! Ibland önskar jag till och med att jag var dig. Det här är inte rätt plats,men jag använder samma bokstäver som jag gör när jag pratar till dig. Och orden låter likadant om jag läser de tyst för mig själv som om jag sa det högt till dig: Du gör att jag vill bli till en bättre människa!