Det känns som det har blivit en del babbel på sistonde jag har inte rikgit hållt mig till något ämne. Jag känner mig ganska harmonisk för tillfället. Men skulle ni fråga min mamma så har jag inte varit harmonisk sen jag föddes och enligt henne dröjer det nog ett tag till. Men nu är ju faktiskt inte hon jag,så jag väljer att kalla mig själv harmonisk. Och den känslan har bidragit med någon slags anti störnings period. Jag stör mig alldeles för lite för att vara mig själv måste jag säga.

Jag tillbringade kvällen med mitt kära mysmongo Nyman efter att ha blivit ditlurad av hennes syster. Eller jag skulle kanske inte vilja kalla det lurad,så här gick det till.
Jag frågade Sofia vad hon skulle sysselsätta sig med på kvällen och hon svarar förvånadsvärt att hon ska mysa med sin katt (?) Jag tänkte en kort sekund: Fyfan,inte en kattjävel. Och svarade henne sedan med: Åååh,en kattunge? Dom små jäklarna kan jag iaf tycka om,det gör jag allt. Liten var den,för jag fick svaret att den endast var 10 veckor gammal. Jag slänger ur mig och frågar om jag får komma,när jag senare inser att det låter som det är kattfan jag är sugen på. Så var verkligen inte fallet och jag var tvungen att förklara mig. Nog om det,jag är välkommen så jag hoppar upp på cykeln och beger mig mot Lillån. Väl framme och inne i huset,känner jag varken doften av kiss eller katt men funderar inte speciellt mycket mer på det.
Efter en stund ropar Anna(Sofia's syster) och frågar om jag vill se katten samtidigt som hon småskrattar lite. Jag svarar glatt att jag mer än gärna vill se kattungen,då jag samtidigt inser att det sååååååååklart inte finns någon katt. Lurad eller lurad,jag vet inte vad jag ska kalla det.
Det var en trevlig kväll,den studen det varade. Mer Sofia åt folket tycker jag,hon är en härlig prick! Vi passar så bra ihop,det gör vi. Och henne tänker jag ha för mig själv,när hon är med mig är hon med mig och inte med dig,ok?