En liten ångestattack växer från tårna och kväver mig sakta med säkert. Jag insåg igår att tiden går för fort och att man allt för ofta inte hinner med. Klockans 24timmar är långt ifrån tillräckligt för att ha tid att göra allt man vill. Vi växer,endel fortare än andra. En del växer ihop medans andra växer ifrån varandra,och så kommer livet att se ut! Det är inte alltid roligt att jobba,det är inte alltid roligt att vara ensam,det är inte alltid roligt att leva. Men vi är så förbannat tvungna,för det tillhör. Man måste tjäna pengar,man måste vara ensam ibland och man måste få tycka att livet rent ut sagt suger ibland. Det är lite sug känsla jag har just nu- det är tufft! Men absolut inte så tufft så att jag inte klarar av det, det inte så tufft så jag vill stoppa huvudet i sanden som så många andra gånger förr. Jag vill bara ha lite mer tid,tid till att känna lite glädje av denna blöta sommar! Antingen är det min bakfylla som för talan just nu,eller så är den känslan jag hade igår när alla hade lite utav en sorlig stund. Man står bland människor,människor som man på ett eller annat sätt har en viss samhörighet med. Men vet vi mer än så? Finns det alltid ett svar på varför jag passar bättre ihop med dig,henne eller hon?

Det är nog tyvärr så att tiden går och vi har inget annat val än att följa med,och under resans gång kommer folk försvinna lika fort som nya tillkommer. Självklart vill man alltid ha sin bästa vän,sin trognaste hemlighetsbärare och högerhand med sig på vägen. Men är det inte bara en fin tanke som man så gärna vill tro på,och inom en snar framtid inser man kanske att ingen annans väg korsar din!