Jag min syster och min mamma lever tillsammans i en tvåa på 97kvadratmeter eller vad man nu kallar det. Det är ganska stort,men det finns dessvärre bara ett sovrum om ni inte kunde räkna ut det själva. Till en början fick jag den stora äran att äga detta rum,jag trivdes de få tal gånger jag var hemma. Jag levde i en resväska,det var inte mycket som var på sin plats under en tid. Men jag hade alltid ett rum att stänga in mig i,super skönt tyckte jag såklart. Problemet var bara det att de två personerna som alltid var hemma och alltid sov här,sov i kök och vardagsrum.  Så en dag,från en klar blå himmel  släppte mamma lös åskvädret.  Hon tyckte inte att jag hade rätten att ha ett eget rum, anledning till varför jag fick rummet från början var egentligen för att jag hade pojkvän. Men det bidrog till att jag tillbringade mer tid där än hos mig själv. Såå,ja jag skulle faktiskt vilja kalla det att jag blev utsläng. Inte riktigt så illa att jag hamnade på gatan,men i en håla hamnade jag. Längst in i vardagsrummet finns det en liten håla, med hjälp av ett draperi och bokhyller bildar det ett "rum" frågar ni mig är det fortfarande en håla. Frågar ni min mamma tycker hon nog att jag förtjänar att sova i köket.
Ne,skämt och sido. Jag försökte städa min håla och göra om lite. Problemet var bara det att varje sak står på sin plats av en anledning,det får inte plats mer och man kan inte flytta något. Där har ni anledning till varför jag vill kämpa mig tillbaka,tillbaka till lyxen.