Lite kämparglöd
Idag tänkte jag ta tillfället i akt och störa mig (kanske ingen större skillnad från de tidigare dagarna i mitt liv) Jag undrar varför folk gifter sig, är det för att några år senare skilja sig? Men för att äktenskapet ska ha gett någonting så skaffar man ett eller två barn? Det verkar vara det folk ägnar sitt vuxna liv åt, springa runt och leta efter någon som förhoppningsvis kan duga att kalla fästman i några år. När han är funnen flödar kärleken ett tag och när den börjar slockna verkar de vuxna få den otroligt brilijanta idén att skaffa barn. Ska vi få lida bara för att föräldrarna inte kom på något bättre att göra? När vi blivit stora nog då verkar de tycka att de gjort sitt jobb som föräldrar, och då blir det dax för skilsmässa.
Barnen ska sedan få packa sina väskor varannan vecka för att sen nästan bokstavligen kastas mellan två så kallade hem, är det rättvist? Borde det inte vara mer rättvist att föräldrarna, dem som ställt till det få skiten. Borde inte dom få packa sakerna och leva som en gående resväska. Låt barnen bo kvar i det dom kallar hem, låt dom ha kvar sin trygghet, och låt deras saker ligga där dom ligger. Sen får föräldrarna bo varannan vecka hemma och den andra veckan i deras "egna skit"
Lovar man inte att älska varandra i nöd och lust, eller är det någonting man säger bara för att det ska låta bra? Jag börjar faktiskt fundera. Självklart förstår jag att är man inte lycklig ihop, vill man kanske inte bo ihop. Men kom igen, jag är också trött på mina föräldrar stor del av tiden men det ger inte mig rätten att dra.
Visa lite kämparglöd, bara för att ni är födda tidigare och börjar bli gammla kan den väl inte vara helt borttappad?
Barnen ska sedan få packa sina väskor varannan vecka för att sen nästan bokstavligen kastas mellan två så kallade hem, är det rättvist? Borde det inte vara mer rättvist att föräldrarna, dem som ställt till det få skiten. Borde inte dom få packa sakerna och leva som en gående resväska. Låt barnen bo kvar i det dom kallar hem, låt dom ha kvar sin trygghet, och låt deras saker ligga där dom ligger. Sen får föräldrarna bo varannan vecka hemma och den andra veckan i deras "egna skit"
Lovar man inte att älska varandra i nöd och lust, eller är det någonting man säger bara för att det ska låta bra? Jag börjar faktiskt fundera. Självklart förstår jag att är man inte lycklig ihop, vill man kanske inte bo ihop. Men kom igen, jag är också trött på mina föräldrar stor del av tiden men det ger inte mig rätten att dra.
Visa lite kämparglöd, bara för att ni är födda tidigare och börjar bli gammla kan den väl inte vara helt borttappad?
Kommentarer
Trackback