Regnet öser ner och jag ligger nerbäddad i min säng,det skulle kunna vara en av de där fridfulla söndagarna man bara skaffar sig fåtal gånger. Men icke det är Matilda vi pratar om och såklart,såååååklart måste något gå käpprätt åt skogen. Jag tänkte bege mig ut i regnet för att köpa mig en godis påse samt fylla på skafferiet med cigg,och för att köpa cigg behöver man pengar och legg.
När jag irrar runt här för mig själv och börjar få lite sån där lätt panik över att jag inte hittar min plånbok inser jag självklart att den jäveln är borta. Bara så där,med alla mina kort och pengar.
För att lätta den lilla,men ändå jobbiga paniken försöker jag få tag i mitt färdmedel,lätt som en plätt(?) knappast. Varför har man en telefon om inte en endaste liten ynklig jävel kan svara och tala om för mig vart jag kan hämta min plånbok?

Så här sitter jag med tre,tre ynkliga lucky strike. Längtan efter röda cornet är nästintill ohärdlig,och ingen verkar kunna rädda mig ur denna situation. Jag har inte orken att gå i regnet för att kanske få mig ett paket röda corner. Jag vet inte om jag ska glädjas över de tre lucky strike jag har kvar,eller gråta över att röka den tre stackars jävlarna igen. Lucky me,lucky strike?