Mums,tacogratäng kan vara bland det godaste som finns! Nu är jag mätt och belåten efter middagen med min kära far.
Jag har både sköna och osköna saker att göra till kvällen,först och främst måste jag duscha ur all smuts jag har i håret och på min kropp. Sen måste jag se till så mina röda kinder slutar lysa rött! Efter det tänker jag lägga mig i min underbart sköna säng och titta på en massa One tree hill avsitt,kan inte bli bättre.

Byeeeeee

Någonting som kunde ha skett,nu var det kanske mera så att han var i närheten av att kissa på min cykel. Han hade inte riktigt alla hästar i stallet en kväll som denna,men det tog farbror blå hand om. Snällt,eller hur?

Klen som jag är klagar jag gärna på min tillvaro! Jag har kommit fram till att värk i kroppen som inte försvinner är tamefan det värsta som finns. Var iväg till en kiropraktor förut på eftermiddagen,jag var nära på att dö så det var akut! Tur att pappa talade om för mig att det kunde vara bra att använda bh,för jag fick nämligen både stå och ligga i underkläder! Förutom det så fick jag en knäckt rygg,så det borde vara toppen just nu. Men smärtan sitter fortfarande i,försöker lindra den med lite voltaren i kroppen.
Dessutom har jag varit utan cigg hela dagen. Inget sug och inga utbrott,det är bra tycker jag! Det är ingenting jag hade planerat eller suktat efter-en rök fri dag alltså. Det var bara någonting som råkade inträffa,känner jag mig själv rätt så var det förmodligen en engångs grej! Men det vore bra med en rökfri Matilda,eller hur?

Jag kan inte gå,knappt stå,ligga är näst intill omöjligt och sitta är en pina! Jag har ryggskott,jag känner mig som en gammal dam nära att dö.
Det är så frustrerande och det gör så jävla ont. Jag tycker synd om mig själv,så jag ska därför proppa i min potatis kroketter,ben and jerry glass och choklad. Kanske lindrar smärtan en aning. Hoppas det finns något bra på tv ikväll,jag är ju inte van att vara hemma den här tiden!

Ser ni vad flitig jag var! Nu kommer jag sova som en prinsessa i min rosa säng med hjärtan på.
Visserligen pratar jag i telefon 7.33 timmar om dagen på jobbet,men jag tänker faktiskt avsluta denna kväll med ett telefonsamtal och en cigg.

Jag avskyr när det ser ut så här runt omkring mig! Det ska vara ordning och reda,det är då jag mår som bäst. Jag sitter och funderar på om jag faktiskt orkar städa,vika in alla kläder och packa upp alla mina saker(?)
Det är så bajsigt jobbigt att flytta från det ena stället till det andra,känner ni igen er? Jag kanske ska ta och gilla läget och faktiskt göra mitt rum till en mysig miljö,tända lite ljus och njuta av tystnaden.

Vilken dag jag haft!
Satte på mig ett par skor som jag egentligen inte borde gå speciellt mycket i med tanke på att jag brukar få otroligt ont i tårna. Men jag tänkte att jag inte skulle gå så mycket idag,notera tänkte! Noga hade jag kollat upp en buss som skulle gå ifrån mig upp på stan,sedan en buss från stan som skulle ta mig till jobbet.
Jag går ut till min busshållsplats för att invänta bussen,står där ett tag tills jag inser att bussen inte kommer. Det är något som jag alltid lyckas med-missa denna jävla buss. Jag börjar fundera på om jag ens vet vad min busshållsplats heter(?) Börjar iallafall knata upp mot stan samtidigt som jag känner hur min längsta tå börjat ömma. Väl uppe på stan har jag valt att ta buss 33 för det är den som stannar närmast mitt jobb. Tror ni att den kommer? NEJ. Istället får jag sätte mig på 16 som bidrar till en längre gångsträcka. Mina tår börjar ömma ännu mer!
Jag sitter still på min stol under min arbetsdag för att undervika att gå i skorna. Tänkte att nu behöver jag minsann inte gå mer för dagen-kunde jag tro!!! Jag får ta mina stackars ömma fötter och gåååå från mitt jobb hem till mig,och för er som inte vet avståndet kan jag tala om att min promenad tog 1 timma och en kvart.
Jag hatar skor,eller så är det bara mina långa tår det är fel på. Tack vare denna promenad ska jag väka i mig Mc'donalds. Om fötter kunde äta skulle jag mata dem,för det är de faktiskt värda eller hur?

Jag är för lat för att gå till statiol,för lat för att köpa cigg ändå känner jag ett sånt sug efter denna giftiga pinne! Jag är väl medveten om att även fast jag inbillar mig att jag gömt en cigg i något gamalt paket hittar jag det aldrig. Paketet finns inte spelar ingen roll hur mycket jag önskar!
Jag går fram till min stora väska bara för att titta om jag kan hitta något roligt,jag har ingen tanke om cigg när jag stoppar ner handen i den stora fickan. I ett litet fack hittar jag istället mitt pass-roligt tänker jag och tar upp det! Där långt ner i det djupa facket ser jag en glimt av en lång vit efterlängtat cigg. Helt överlycklig tar jag upp denna cigg och inser till min förvåning att jag hittat en extra lång corner.
Kan ni förstå min lycka,kan ni förstå mitt dämpande sug. Jag kan nu sova gott!

Idag har hade vi en tävlig på jobbet men som så många gånger förr var jag inte riktigt först i målgång,denna gång var jag faktiskt inte ens i närheten. Den som vann skulle få två biobiljetter och vinnaren blev Orhan! Eftersom han tyckte jag var en riktig kämpare gav han mig en av sina biljetter...

Jag blir så sur,jag blir alltid pigg vid den här tiden! När klockan är 10 är jag nära på att somna när klockan är 12 är jag inte ett dugg trött,konstigt. Men jag måste sova nu,för imorgon har jag saker att göra. Sen har jag lovat min coach att jobba från 1,det är bara för att det ska regna. Det är det han brukar säga till mig "matilda,kommer du ett imorgon det ska ändå regna" Självklart ställer jag upp,ska bara till banken först sen hämta ut ett paket på posten-spännande!

Sovgott

Jag tänker vara kortfattad idag och bara tala om för er läsare att min pojkvän är bäst! Här om dagen fick jag ett sms av honom där han sa att han hade en överraskning åt mig. Och vet ni vad jag fick, en ipone! Då blev jag såå himla glad,han är guld värd.
Förresten så saknar jag honom,det ska jag nog ringa och tala om för honom nu på en gång. Ska bara göra lite pytt i panna först.

Det är tomt,det nästan ekar här! Jag är väldigt ensam,och väldigt tyst.
Snart ska jag och jobba,jag försöker inbilla mig att jag älskar måndagar.
Undra om det finns någon som faktiskt älskar veckans första dag,någon
tappad själ måste väl göra det?

Jag och min goda vän Nyman försöker upplevla gamla goda tider! Bästa sättet måste väl att vara Svensson Svensson en mysig söndagskväll.
Nyman's bröst ömmar och hon är sur som ett bi,men visst fan är hon ett gott sällskap. Fast lite jobbig kommer hon bli om ett tag,hon mular nämligen vindruvor vilket innebär att hon snart kommer sitta och fisa.
Tack för mig,sov gott!

Tro det eller ej men jag lyckas alltid klanta till det så där lagom jobbigt för mig själv! Igår var en trevlig kväll då jag rörde på mycket ben och armar. Jag vill åtminstode påstå att det inte hade med alkoholhalten i kroppen att göra som gjorde att jag lyckades tappa bort mitt bankomatkort! Detta inser jag när jag står i Mc'donalds kön och är fruktanstvärt hungrig,det gör jag bra eller hur!
Jag tror jag vet vart det där förbaskade kortet befinner sig. Jag hade nämligen ett litet hinder på vägen när jag skulle till en parkering. Det var en stenmur som jag var tvungen att klättra över,lätt som en plätt tänkte jag och började konka mig uppför. Väl uppe insåg jag att det faktiskt var bland det lättaste jag gjort,med ett leende på läpparna hoppar jag ner ifrån denna sten mur och möts av ett förbannat nedslag-en buske. Denna buske gillade verkligen inte mig,jag hade grenar överallt och jag kände mig ganska fast-det var med andra ord inget bra möte! Förmodligen ligger mitt kort bland de där jävla grenarna.bläääää.

Jag har fått ett nytt intresse,jag ägnar mig numera åt cykling-på heltid! Jag älskar känslan av fläktande hår,uppförsbackar och medvind. Jag tar mig från plats till plats med min älskade Karin! Ja det är nämligen så hon heter,och det är inget jag valt själv hon är döpt så från början. Ganska charmigt tycker jag. Karin vet hur hon ska färda mig,hon vet vilket håll jag ska åt och i vilken fart jag vill åka. Men med tanke på att Karin inte trampar åt mig så blir jag förbannat svettig av att cykla. Så kommer det en fläkt av svettlukt så är det förmodligen jag och Karin som beger oss över staden!

Igår kom min syster och pappa hem från Paris. Vilka lyllosar de är! Men ska jag vara ärlig hade jag faktiskt inte ens vågat följa med om jag hade haft valmöjligheten. Flygplan är fruktansvärt som ni nog redan vet att jag tycker! Satt och kallsvettades igår när jag visste att de var på väg hem,som tur var så kom de hem hela och fina. De kom till och med hem med en present till mig,så snälla så. Ett par helsvarta converse fick jag,och jag hoppade av lycka. Såna har jag velat haft lääääänge,och äntligen äger jag ett par nu.

Har jag skapat mig ett beroende,eller är det en skön känsla jag ger mig själv genom att blogga?
Det handlar inte om er,eller om att ha många läsare! Ifall läsarsiffrorna höjs en dag av att en obetydelselös människa som jag varken vet kön eller namn på besöker min sida spelar ingen roll,jag vet som sagt inte ens vem du är. Älskar du att hata mig eller hatar du att du faktiskt älskar mig?
Det här är min blogg,mitt liv och mina ord. Jag vill bli av med mina tankar samtidigt som jag släcker en obetydlig människas nyfikenhet. Jag har mer att ge,det var inte många timmar jag var borta från denna blogghärva!